jag har dött och återuppstått fyrahundra gånger sen jag kom till västra hamnen.
kan inte med ord beskriva denna plats och ännu mindre våran nya lägenhet. det måste ses med egna ögon - kan inte beskriva det rättvist.
men jag kan säga, att när jag går ut på balkongen så känner lukten av salt. saltvatten. 50 meter från huset ligger havet. det finns inga trapphus, alla lägenheter har egna ingångar. unika utseenden och unikt läge. ingen ser ut som nån annan. överallt i området finns små vatten kanaler. på vårat hus innergård har folk ställt soffgrupper och gården är lite japanskt inspirerad.
jag kommer aldrig kunna bo på någon annan plats. älskar västra hamnen. älskar malmö. världens mysigaste stad med kanaler rinnande över hela stan.
VARFÖR HAR VI INTE FLYTTAT HIT TIDIGARE ?!

jag måste andas. är fortfarande i total chock. vackrare plats. det känns som att vi har hyrt en superfin lägenhet vid havet någonstans i nått varmt land. och man går nere vid stranden, luktar på de salta havet, längst badbryggorna och barer och restauranger, och man tänker typ : jag vill inte åka hem från semester. men sen vaknar man till, det är ingen semester. vi ska bo här nu. och jag är världens lyckligaste. och jag har världens finaste kille. hejdå.